MAT
24/4
frukost:
havegrynsgröt med linfrö och mosad banan
citronvatten
svart kaffe
två knäckebröd + ost och tomater
middag:
kyckling
grönsaker
falukorv
25/4
frukost:
två bullar med frön
äpple
lunch:
två vårrullar, sås och sallad
middag:
falukorv
grönsaker
citronvatten
kaffe
kvällsmat:
2 knäckebröd med ost och tomater
banan
kaffe
Viktnedgång 2013: "Dreambody!"
MÅTT:
28 Januari: (start)
Överlår: 62cm
Lår i mitten: 56cm
Knä: 42cm
Vad: 39cm
Överarm: 30,7cm
Under brösten: 84cm
Midja: 81cm
Buk: 98cm
Hals: 32cm
HUMÖR: Känns jätte jobbigt faktiskt, är dock jätte taggad! Nu ska jag fixa detta på 2-3 månader.
MÅL: 10-15kg skall bort! :)
MÅL"SLUT": 10 April 2013, till studenten 60-65kg
Jag önskar dock att jag var smalt byggd, hade varit SÅ mycket lättare!!!! dock vet jag så stark jag är! Jag klarar vad som helst, bara jag ger mig fan på det!
En gång i veckan kommer jag skriva en vecko matdagbok.
Måndag 28/1:
07.55 FRUKOST
1 äpple
1 banan
citronfil 3%
11.30 LUNCH
Pytt i panna
grönsaker
vatten
2 knäckebröd utan smör
16.00 MIDDAG
13st Köttbullar
räkor
3 st ägg
3 knäckebröd med leverpastej
Powerking sugarfree
17.30 FIKA
2 kaffekoppar
1 päron
1 äpple
20.00 KVÄLLSMAT
Modifast soppa
1 riskaka
Bubbelvatten
Rädd.
Just nu är jag ganska rädd. Rädd för hur jag skall reagera på detta igen, rädd för att göra mig själv besviken. Den värsta tiden i mitt liv var för exakt ett år sedan. Januari 2012, jag hade beslutat mig att lagom till nyår verkligen ta tag i mitt liv och gå ner i vikt.
Ni förstår inte hur rädd jag var. Allting med socker skrämde skiten ur mig och det kändes verkligen inte som att jag hade någonting att leva för. För mat var en sorts belöning för mig innan och jag älskade att när jag åt mat sitta och fundera på den goda kanebullen jag skulle äta efter, bara maten slank ner fort som tusan.
Jag har börjat igen,
jag åkte ju till Rhodos i somras och åt som ett svin där, tänkte att jag tar tag i det igen efter veckans slut men det blev inte av sedan fick jag några veckor därefter körtelfeber, jag varken fick eller orkade träna och gav upp kosthållningen och åt glass och låg bara i sängen i en vecka. Sedan föll jag tillbaka till att äta vad som helst igen.
Nu sitter jag här, jag har inte vägt mig på ett bra tag och vågar inte det heller riktigt..., vågar inte se hur mycket jag gått upp efter att jag inte tagit hand om mig på ett bra sätt. Helt enkelt så är det ju så att man faller gärna tillbaka, man ser inte vad de lilla gör, de två kanelbullarna flera gånger i veckan blir tillslut ett par kilo på några månader.
Det som skrämmer mig är jag kommer nog aldrig kunna leva med en sund relation till mat, det är svårt när man har gått ner i vikt och skall hålla det, när man då äter lite över julen eller högtider så tänker man bara på hur mycket man har gått upp och det måste bort, på så sätt lever man väldigt elakt mot sig själv och osunt. För visst får man hjärnspöken, inte konstigt på tanke med hur mycket "bli smal på 30 dagar guide" annonser det är till höger och vänster på internet. Men sedan har man ett huvud också och förhoppningsvis någonting innanför pannbenet, men vissa är svaga för sånt där och faller lätt ner i ett svart hål.
Iallafall,
Jag är på dag två nu iallafall, hade tänkt gå ner ett par kilo och vill helst få bort fettet på magen och armarna, låren och rumpan stör jag mig inte så mycket på faktiskt. Alltid mysigt med en stor ass. Så jag var ute och sprang igår med hundarna, ner för min gata, till centrum och tillbaka, i snöblandat regn... jag var dyngsur när jag kom innanför dörren! Jag klappade mig dock på axeln och kunde med glädje äta havregryngröt, räkor och ägg till kvällsmat.
Jag började vid 181, nu är det 96 dagar kvar tills jag har satt ett "slutdag"
Jag gjorde det,
jag tog tag i mitt liv och jag gjorde mig själv till huvudkaraktären i min egen bok.
För var dag som går klättrar jag högre o högre från övervikten som ligger längst ner och ruttnar. Jag skall aldrig tillbaka (undantag graviditet såklart), men annars skall jag för första gången i mitt liv kalla mig själv SMAL när jag når mitt mål! Jag övervinner allting och jag mår bättre än någonsin.
Hej Anna.
Jag vet hur du känner och jag vet hur du mår. Du har aldrig tyckt att du är tjock, alltid blivit besviken när du tagit en storlek för litet på jeansen och behövt gå upp en innan du kom till kassan. För 31 i jeans låter bättre än 32. Eller så köpte du helt enkelt för tajta och la de i byrån, för att sen besviket prova dem en tid senare och inte ens kunna få upp dom om låren.
Jag vet att du mår bra nu Anna, du är vacker, har vackra ögon, tänderna du har är raka, fräknarna är charmiga och nyckelbenen är vackrast när du vaknar.
Du klarar detta, du behöver aldrig mer lida dig igenom samtalen i familjen om skidåkning för du vågar berätta vad du väger för den personen i kassan. Du vågar visa dig i bikini och du kommer att älska dig själv när detta är över.
Jag vet dock inte hur du ser ut smal. Hur kommer du att reagera när du kommer att få köpa S i dina kläder? Jag vet att du kommer gråta av lycka, du kommer att vara den snyggaste och du kommer få så sjukt mycket killar efter dig. Du kommer aldrig mer skämmas över dig själv eller din kropp och aldrig mer få blickar och genast tro att det tänker att du är fet.
För du är inte fet längre, du är verkligen inte fet och kommer aldrig att bli det igen.
fantastiskt sann text av Varstafeta.shapemeup.se
Du är trött på att vara tjock.
Du vill inte känna magen mot låren där du sitter framför datorn.
Du är trött på att vakna upp till en spegelbild som visar någon du inte kan identifiera dig själv med.
Du är trött på att göra dåliga val redan vid frukost.
Du är trött på att känna det dåliga samvetet direkt efteråt.
Trött på att trycka undan varje bedjande, ledsamma tanke som ber dig ”Snälla gör inte så här mot mig!!”
Du är trött på att känna människors dömande blickar på dig.
Du känner dig utstirrad, äcklig, mindre värd.
Stundom hatar du dig själv.
Stundom önskar du att du bara fick låsa in dig och inte finnas till.
Idag är det slut på det…
Idag är dagen när du säger hej då till dåliga vanor.
Idag är dagen då du ska göra det där du annars brukar önska att du hade gjort.
Idag är dagen du ska sluta luta dig mot trygga ursäkter.
Idag är dagen då du ska förändra det du vill ha förändrat.
Idag är det dags för dig att ta tag i dig själv. På riktigt!
Du kommer tycka att det är jättesvårt.
Du kommer vilja ge upp redan vid frukost. Du kommer vilja göra samma val som alltid men idag kommer du inte göra det för idag är det din dag.
Idag ska du börja ta hand om dig själv och göra dig själv lycklig.
Idag kan du välja att handla annorlunda.
Idag ska du ta reda på exakt hur dåliga matvanor du har.
Du ska se över exakt hur lite du rör dig under dygnets 24 timmar.
Du ska göra upp en plan för en vecka framåt och du ska följa den planen.
Idag är dagen då du ska ta din fetma på allvar. Se den som den sjukdom den är för dig.
Hämmande, pinsam, elak, ohälsosam, oattraktiv. För dig.
Idag är dagen du ska ta din fetma på allvar och börja bota dig själv.
Idag är dagen du ska välja att lägga ner pengar liksom tid på att vända din olycka och jobba mot ett, på flera sätt, lättare liv.
Du vill inte vara tjock.
Du vill inte vara tjock.
Du vill inte vara tjock.
Du vill inte vara fet.
Du vill inte vara tjock.
Tjock.Tjock.Tjock.Tjock.Tjock!!!
Nejnejnejnejnejeneeeeej!!!
Dagligen är det 3-4 personer som frågar om jag gått ner i vikt
"Ta inte detta på fel sätt, men har du gått ner i vikt?"
Skriker och gråter av lycka inombords vartenda gång!!!!!!!!!!!!!!!!! ♥
måtten
1 februari mått:
37 cm Överarmar
41 cm Vader
107 cm Magen
37 cm Hals
19 mars mått:
33 cm Överarmar
35 cm Hals
39 cm Vader
81 cm Midja
26 mars mått:
33 cm Överarmar - / + 0
35 cm Hals - / + 0
96 cm Magen (från 1 februari -11 cm!!!!)
39 cm Vader +1 cm
45 cm Låren ovanför knäna
55,5 cm Mitten av låren
64 cm högst upp på låren
88 cm Under brösten utan BH
79,5 cm Midja -1,5 cm VÄRLDENS BÄSTA -! Dock var det bara 1,5cm MEN lycklig är jag för det för det är åt rätt håll!!!!
Sedan den 1 februari har jag minskat totalt 19 cm på 4 ställen på kroppen.
9 april mått:
33 cm Överarmar - / + 0
35 cm Hals - / + 0
96 cm Magen (från 1 februari -11 cm!!!!)
39 cm Vader +1 cm
45 cm Låren ovanför knäna
55,5 cm Mitten av låren
64 cm högst upp på låren
88 cm Under brösten utan BH
79,5 cm Midja
31 cm Överarmar -2 cm ( minusen är sedan senaste mätningen 26 mars ! )
34 cm Hals -1 cm
97 cm Magen +1cm
39 cm Vader +-0
Benet upp i luften: 41cm, står upp: 44cm Ovanför knä -4 cm / -1 cm
Benet upp i luften: 52 cm, står upp: 54cm -3,5 cm / -1,5 cm
59 cm högst upp på låren -5 cm
77 cm Midja -2,5 cm
Sedan 26 mars har jag minskat totalt hela 12 cm på 6 ställen på kroppen!!!!
Sedan 1 februari har jag minskat 21 cm på 4 ställen på kroppen!!!!!!
15 april mått:
30,5 cm Överarmar -0,5 cm (Sedan 6 dagar sedan)
34 cm Hals +-0
96 cm Magen -1 cm
76 cm Midja -1 cm
60 cm Innerlår +1 cm? Jag har träningsvärk och har sprungit, kanske därför?
55,5 cm mitten av låret +2,5 cm?????
46,5 cm Ovanför knäna +2,5 cm????? det kan verkligen inte stämma på 6 dagar... Dock har jag träningsvärk så jag kanske är svullen? .........DÖ
Era idioter jag skall visa er! Jag ska bli så jävla snygg.
Jag vägde mig i fredags och vågen visade 73kg!!!!!!, dock stämde det inte för jag hade vägt mig på mattan... så visade vågen istället 83kg.
15kg mindre än för exakt ett år sedan. Jag blev först ledsen för det inte var 73kg men sedan tänkte jag, det är förfan bättre med 15kg än ingenting alls! Jag är bäst!!!!!!!!
MITT FÖRSTA DELMÅL:
[ ] 78 kg
[ ] 72 kg
[ ] 69 kg
[ ] 66 kg
Jag behöver alltså tappa 17kg! Dock är jag nu 9,8 kg ifrån min idealvikt. Jag skall alltså väga 74 kg till mina 1.72cm. Men mitt mål är 62-66 kg. När jag når mitt första delmål skall jag fira med något riktigt snyggt klädesplagg!!!
Jag skall lyckas & jag skall misslyckas under min resa.
Jag bestämde mig i Oktober att jag skulle börja banta den 15 januari och nu har det gått 2 månader och 3 dagar. Jag hatade att vara fet och var trött på att inte älska min spegelbild, mitt vackra ansikte som förstördes av min kropp.
Jag har varit tjock i halva mitt liv, blivit retad under nästan hela den tiden (det är alltid någon som säger glåpord). Man var ju inte så medveten när man var liten och jag fortsatte helt enkelt att strunta i att jag fick köpa kläder för tonåringar och sy in. I värsta fall hittade jag inga byxor och mådde jättedåligt dagen efter. Men efter 2 min var det bra igen och där satt jag med en glass i handen och världens största smile som gjorde att dubbelhakan blev ännu mer synlig.
Jag har aldrig varit blyg men har utvecklat en slags social fobi pga min övervikt. När jag är ute så hör jag alltid skratt i bakgrunden som jag tror riktar sig till mitt utseende, att alla går ifrån mig för jag är fet och att ingen kille vill närma sig mig. Så många gånger jag gråtit, jag hatar att prova kläder i provrummet för allt ser så mycket värre ut därinne, så många gånger jag längtat efter närhet och kärlek som jag aldrig fått ta del när alla mina tjejkompisar har haft pojkvänner, jag har känt mig felplacerad i min kropp och längtat mig bort men samtidigt älskat choklad och pizza. Hur tar man då sig ur det svarta hålet som bara blir djupare och djupare?
När man drar på en övervikt är det jobbigt att t.ex. lägga sig i ett bråk mellan någon. "Hur skall då dem gå på mig? Skall de kommentera min kropp eller skrika glåpord så alla hör det?" Tänker jag. Jag vill inte känna mig klumpig och ful och jag vill verkligen inte känna mina bilringar mot sidorna av höften när jag sitter ner. Jag vill också ha 36 i klädesstorlek och speciellt vill jag inte hata min kropp. Min vackra kropp som tar mig dit jag vill.
Jag önskar att jag hade detta vettet och motivationen när jag var 11 år gammal. Ni kan inte ens förstå hur jobbigt det är att inte accepteras när man t j o c k. "Jag har aldrig känt mig tjock? I mitt huvud har jag varit smal och det är något jävligt konstigt med vågen." Jag har varit jävligt felplacerad och jag vet att jag inte passar som en knubbis.
123 dagar
JAG BÖRJADE VID 181. BARA 123 FUCKING DAGAR KVAR!!!!!
Saknar min mamma
Hon är 11 timmar med flyg ifrån mig... ♥
138 dagar
Snart.
146 dagar kvar
kämpa
sa att jag skulle försvinna
Jag och mamma började bråka över att jag skulle ta saltet när hon hällde jättemycket över mina grönsaker, den tappas ut på golvet och mamma får damp och springer in på sitt rum, jag tänker inte så mycket på det för hon överrreagerade. Sedan kommer hon ut efter en stund och säger till pappa att han kan sticka, han inte behöver vara hemma och äta och pappa får nog. Han blir jätteledsen och kör hemifrån. Jag får damp för han hade inte gjort någonting.
Jag och mamma börjar bråka igen, jag säger till henne att hon kan hålla käften för pappa inte har gjort ett jävla skit. Hon säger att han aldrig gör någonting (det var bra innan idag..?) och hon säger att jag är psyksjuk. Sedan bryter helvetet lös, jag slänger stolen, hon slänger en kastrull på mitt ben och jag tar massa knivar mot min bror och mamma. Min bror hade inte gjort någonting i detta utan bara skrattade till och undrade vad det var vi höll på med.
Mamma och jag skulle till min moster och mysa, hon körde precis hemifrån. Jag hade inte gjort henne någonting. Jag tänker inte känna skuld och acceptera det faktum att hon kallar mig psyksjuk, hon sa att jag skulle försvinna.
fan. Gråter som fan nu.
fan, aldrig kan man vara lycklig
Ingen fattar hur jag mår.
Igår mådde jag riktigt bra och idag suger allt så jävla mycket.
Stör mig så jävla mycket på min farsa. ALLT handlar om pengar, han går i sin äckliga jävla fleece och är så jävla irriterande. Jag vill bort, jag vill flyga, jag vill bo själv. Jag HATAR mina tråkiga vardagar nu! Hatar det så jävla mycket. Jag vill se världen.
