sa att jag skulle försvinna

Jag och mamma började bråka över att jag skulle ta saltet när hon hällde jättemycket över mina grönsaker, den tappas ut på golvet och mamma får damp och springer in på sitt rum, jag tänker inte så mycket på det för hon överrreagerade. Sedan kommer hon ut efter en stund och säger till pappa att han kan sticka, han inte behöver vara hemma och äta och pappa får nog. Han blir jätteledsen och kör hemifrån. Jag får damp för han hade inte gjort någonting.

Jag och mamma börjar bråka igen, jag säger till henne att hon kan hålla käften för pappa inte har gjort ett jävla skit. Hon säger att han aldrig gör någonting (det var bra innan idag..?) och hon säger att jag är psyksjuk. Sedan bryter helvetet lös, jag slänger stolen, hon slänger en kastrull på mitt ben och jag tar massa knivar mot min bror och mamma. Min bror hade inte gjort någonting i detta utan bara skrattade till och undrade vad det var vi höll på med.

Mamma och jag skulle till min moster och mysa, hon körde precis hemifrån. Jag hade inte gjort henne någonting. Jag tänker inte känna skuld och acceptera det faktum att hon kallar mig psyksjuk, hon sa att jag skulle försvinna.


fan. Gråter som fan nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0