inommig

"Ta inte detta på fel sätt, men har du gått ner i vikt?"

Skriker och gråter av lycka inombords vartenda gång!!!!!!!!!!!!!!!!! ♥

37 cm Överarmar

41 cm Vader

107 cm Magen

37 cm Hals

33 cm Överarmar

35 cm Hals

39 cm Vader

81 cm Midja

33 cm Överarmar  - / + 0

35 cm Hals   - / + 0

96 cm Magen (från 1 februari -11 cm!!!!)

39 cm Vader  +1 cm

45 cm Låren ovanför knäna

55,5 cm Mitten av låren

64 cm högst upp på låren

88 cm Under brösten utan BH

79,5 cm Midja  -1,5 cm   VÄRLDENS BÄSTA -! Dock var det bara 1,5cm MEN lycklig är jag för det för det är åt rätt håll!!!!

Sedan den 1 februari har jag minskat totalt 19 cm på 4 ställen på kroppen.

---

33 cm Överarmar  - / + 0

35 cm Hals   - / + 0

96 cm Magen (från 1 februari -11 cm!!!!)

39 cm Vader  +1 cm

45 cm Låren ovanför knäna

55,5 cm Mitten av låren

64 cm högst upp på låren

88 cm Under brösten utan BH

79,5 cm Midja

Jag vägde mig i fredags och vågen visade 73kg!!!!!!, dock stämde det inte för jag hade vägt mig på mattan... så visade vågen istället 83kg.

15kg mindre än för exakt ett år sedan. Jag blev först ledsen för det inte var 73kg men sedan tänkte jag, det är förfan bättre med 15kg än ingenting alls! Jag är bäst!!!!!!!!

MITT FÖRSTA DELMÅL:

[ ] 78 kg

[ ] 72 kg

[ ] 69 kg

[ ] 66 kg

Jag behöver alltså tappa 17kg! Dock är jag nu 9,8 kg ifrån min idealvikt. Jag skall alltså väga 74 kg till mina 1.72cm. Men mitt mål är 62-66 kg. När jag når mitt första delmål skall jag fira med något riktigt snyggt klädesplagg!!!

Jag bestämde mig i Oktober att jag skulle börja banta den 15 januari och nu har det gått 2 månader och 3 dagar. Jag hatade att vara fet och var trött på att inte älska min spegelbild, mitt vackra ansikte som förstördes av min kropp.

Jag har aldrig varit blyg men har utvecklat en slags social fobi pga min övervikt. När jag är ute så hör jag alltid skratt i bakgrunden som jag tror riktar sig till mitt utseende, att alla går ifrån mig för jag är fet och att ingen kille vill närma sig mig. Så många gånger jag gråtit, jag hatar att prova kläder i provrummet för allt ser så mycket värre ut därinne, så många gånger jag längtat efter närhet och kärlek som jag aldrig fått ta del när alla mina tjejkompisar har haft pojkvänner, jag har känt mig felplacerad i min kropp och längtat mig bort men samtidigt älskat choklad och pizza. Hur tar man då sig ur det svarta hålet som bara blir djupare och djupare?

När man drar på en övervikt är det jobbigt att t.ex. lägga sig i ett bråk mellan någon. "Hur skall då dem gå på mig? Skall de kommentera min kropp eller skrika glåpord så alla hör det?" Tänker jag. Jag vill inte känna mig klumpig och ful och jag vill verkligen inte känna mina bilringar mot sidorna av höften när jag sitter ner. Jag vill också ha 36 i klädesstorlek och speciellt vill jag inte hata min kropp. Min vackra kropp som tar mig dit jag vill.

Jag önskar att jag hade detta vettet och motivationen när jag var 11 år gammal. Ni kan inte ens förstå hur jobbigt det är att inte accepteras när man t j o c k. "Jag har aldrig känt mig tjock? I mitt huvud har jag varit smal och det är något jävligt konstigt med vågen." Jag har varit jävligt felplacerad och jag vet att jag inte passar som en knubbis.