inommig

Just nu är jag ganska rädd. Rädd för hur jag skall reagera på detta igen, rädd för att göra mig själv besviken. Den värsta tiden i mitt liv var för exakt ett år sedan. Januari 2012, jag hade beslutat mig att lagom till nyår verkligen ta tag i mitt liv och gå ner i vikt.

 

Ni förstår inte hur rädd jag var. Allting med socker skrämde skiten ur mig och det kändes verkligen inte som att jag hade någonting att leva för. För mat var en sorts belöning för mig innan och jag älskade att när jag åt mat sitta och fundera på den goda kanebullen jag skulle äta efter, bara maten slank ner fort som tusan.

 

Jag har börjat igen,

jag åkte ju till Rhodos i somras och åt som ett svin där, tänkte att jag tar tag i det igen efter veckans slut men det blev inte av sedan fick jag några veckor därefter körtelfeber, jag varken fick eller orkade träna och gav upp kosthållningen och åt glass och låg bara i sängen i en vecka. Sedan föll jag tillbaka till att äta vad som helst igen.

 

Nu sitter jag här, jag har inte vägt mig på ett bra tag och vågar inte det heller riktigt..., vågar inte se hur mycket jag gått upp efter att jag inte tagit hand om mig på ett bra sätt. Helt enkelt så är det ju så att man faller gärna tillbaka, man ser inte vad de lilla gör, de två kanelbullarna flera gånger i veckan blir tillslut ett par kilo på några månader.

 

Det som skrämmer mig är jag kommer nog aldrig kunna leva med en sund relation till mat, det är svårt när man har gått ner i vikt och skall hålla det, när man då äter lite över julen eller högtider så tänker man bara på hur mycket man har gått upp och det måste bort, på så sätt lever man väldigt elakt mot sig själv och osunt. För visst får man hjärnspöken, inte konstigt på tanke med hur mycket "bli smal på 30 dagar guide" annonser det är till höger och vänster på internet. Men sedan har man ett huvud också och förhoppningsvis någonting innanför pannbenet, men vissa är svaga för sånt där och faller lätt ner i ett svart hål.

 

Jag är på dag två nu iallafall, hade tänkt gå ner ett par kilo och vill helst få bort fettet på magen och armarna, låren och rumpan stör jag mig inte så mycket på faktiskt. Alltid mysigt med en stor ass. Så jag var ute och sprang igår med hundarna, ner för min gata, till centrum och tillbaka, i snöblandat regn... jag var dyngsur när jag kom innanför dörren! Jag klappade mig dock på axeln och kunde med glädje äta havregryngröt, räkor och ägg till kvällsmat.