Jag började vid 181, nu är det 96 dagar kvar tills jag har satt ett "slutdag"

Jag gjorde det,
jag tog tag i mitt liv och jag gjorde mig själv till huvudkaraktären i min egen bok.
För var dag som går klättrar jag högre o högre från övervikten som ligger längst ner och ruttnar. Jag skall aldrig tillbaka (undantag graviditet såklart), men annars skall jag för första gången i mitt liv kalla mig själv SMAL när jag når mitt mål! Jag övervinner allting och jag mår bättre än någonsin.


Hej Anna.
Jag vet hur du känner och jag vet hur du mår. Du har aldrig tyckt att du är tjock, alltid blivit besviken när du tagit en storlek för litet på jeansen och behövt gå upp en innan du kom till kassan. För 31 i jeans låter bättre än 32. Eller så köpte du helt enkelt för tajta och la de i byrån, för att sen besviket prova dem en tid senare och inte ens kunna få upp dom om låren.
Jag vet att du mår bra nu Anna, du är vacker, har vackra ögon, tänderna du har är raka, fräknarna är charmiga och nyckelbenen är vackrast när du vaknar.
Du klarar detta, du behöver aldrig mer lida dig igenom samtalen i familjen om skidåkning för du vågar berätta vad du väger för den personen i kassan. Du vågar visa dig i bikini och du kommer att älska dig själv när detta är över.
Jag vet dock inte hur du ser ut smal. Hur kommer du att reagera när du kommer att få köpa S i dina kläder? Jag vet att du kommer gråta av lycka, du kommer att vara den snyggaste och du kommer få så sjukt mycket killar efter dig. Du kommer aldrig mer skämmas över dig själv eller din kropp och aldrig mer få blickar och genast tro att det tänker att du är fet.
För du är inte fet längre, du är verkligen inte fet och kommer aldrig att bli det igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0