Jag började vid 181, nu är det 96 dagar kvar tills jag har satt ett "slutdag"
Jag gjorde det,
jag tog tag i mitt liv och jag gjorde mig själv till huvudkaraktären i min egen bok.
För var dag som går klättrar jag högre o högre från övervikten som ligger längst ner och ruttnar. Jag skall aldrig tillbaka (undantag graviditet såklart), men annars skall jag för första gången i mitt liv kalla mig själv SMAL när jag når mitt mål! Jag övervinner allting och jag mår bättre än någonsin.
Hej Anna.
Jag vet hur du känner och jag vet hur du mår. Du har aldrig tyckt att du är tjock, alltid blivit besviken när du tagit en storlek för litet på jeansen och behövt gå upp en innan du kom till kassan. För 31 i jeans låter bättre än 32. Eller så köpte du helt enkelt för tajta och la de i byrån, för att sen besviket prova dem en tid senare och inte ens kunna få upp dom om låren.
Jag vet att du mår bra nu Anna, du är vacker, har vackra ögon, tänderna du har är raka, fräknarna är charmiga och nyckelbenen är vackrast när du vaknar.
Du klarar detta, du behöver aldrig mer lida dig igenom samtalen i familjen om skidåkning för du vågar berätta vad du väger för den personen i kassan. Du vågar visa dig i bikini och du kommer att älska dig själv när detta är över.
Jag vet dock inte hur du ser ut smal. Hur kommer du att reagera när du kommer att få köpa S i dina kläder? Jag vet att du kommer gråta av lycka, du kommer att vara den snyggaste och du kommer få så sjukt mycket killar efter dig. Du kommer aldrig mer skämmas över dig själv eller din kropp och aldrig mer få blickar och genast tro att det tänker att du är fet.
För du är inte fet längre, du är verkligen inte fet och kommer aldrig att bli det igen.
fantastiskt sann text av Varstafeta.shapemeup.se
Du är trött på att vara tjock.
Du vill inte känna magen mot låren där du sitter framför datorn.
Du är trött på att vakna upp till en spegelbild som visar någon du inte kan identifiera dig själv med.
Du är trött på att göra dåliga val redan vid frukost.
Du är trött på att känna det dåliga samvetet direkt efteråt.
Trött på att trycka undan varje bedjande, ledsamma tanke som ber dig ”Snälla gör inte så här mot mig!!”
Du är trött på att känna människors dömande blickar på dig.
Du känner dig utstirrad, äcklig, mindre värd.
Stundom hatar du dig själv.
Stundom önskar du att du bara fick låsa in dig och inte finnas till.
Idag är det slut på det…
Idag är dagen när du säger hej då till dåliga vanor.
Idag är dagen då du ska göra det där du annars brukar önska att du hade gjort.
Idag är dagen du ska sluta luta dig mot trygga ursäkter.
Idag är dagen då du ska förändra det du vill ha förändrat.
Idag är det dags för dig att ta tag i dig själv. På riktigt!
Du kommer tycka att det är jättesvårt.
Du kommer vilja ge upp redan vid frukost. Du kommer vilja göra samma val som alltid men idag kommer du inte göra det för idag är det din dag.
Idag ska du börja ta hand om dig själv och göra dig själv lycklig.
Idag kan du välja att handla annorlunda.
Idag ska du ta reda på exakt hur dåliga matvanor du har.
Du ska se över exakt hur lite du rör dig under dygnets 24 timmar.
Du ska göra upp en plan för en vecka framåt och du ska följa den planen.
Idag är dagen då du ska ta din fetma på allvar. Se den som den sjukdom den är för dig.
Hämmande, pinsam, elak, ohälsosam, oattraktiv. För dig.
Idag är dagen du ska ta din fetma på allvar och börja bota dig själv.
Idag är dagen du ska välja att lägga ner pengar liksom tid på att vända din olycka och jobba mot ett, på flera sätt, lättare liv.
Du vill inte vara tjock.
Du vill inte vara tjock.
Du vill inte vara tjock.
Du vill inte vara fet.
Du vill inte vara tjock.
Tjock.Tjock.Tjock.Tjock.Tjock!!!
Nejnejnejnejnejeneeeeej!!!
måtten
1 februari mått:
37 cm Överarmar
41 cm Vader
107 cm Magen
37 cm Hals
19 mars mått:
33 cm Överarmar
35 cm Hals
39 cm Vader
81 cm Midja
26 mars mått:
33 cm Överarmar - / + 0
35 cm Hals - / + 0
96 cm Magen (från 1 februari -11 cm!!!!)
39 cm Vader +1 cm
45 cm Låren ovanför knäna
55,5 cm Mitten av låren
64 cm högst upp på låren
88 cm Under brösten utan BH
79,5 cm Midja -1,5 cm VÄRLDENS BÄSTA -! Dock var det bara 1,5cm MEN lycklig är jag för det för det är åt rätt håll!!!!
Sedan den 1 februari har jag minskat totalt 19 cm på 4 ställen på kroppen.
9 april mått:
33 cm Överarmar - / + 0
35 cm Hals - / + 0
96 cm Magen (från 1 februari -11 cm!!!!)
39 cm Vader +1 cm
45 cm Låren ovanför knäna
55,5 cm Mitten av låren
64 cm högst upp på låren
88 cm Under brösten utan BH
79,5 cm Midja
31 cm Överarmar -2 cm ( minusen är sedan senaste mätningen 26 mars ! )
34 cm Hals -1 cm
97 cm Magen +1cm
39 cm Vader +-0
Benet upp i luften: 41cm, står upp: 44cm Ovanför knä -4 cm / -1 cm
Benet upp i luften: 52 cm, står upp: 54cm -3,5 cm / -1,5 cm
59 cm högst upp på låren -5 cm
77 cm Midja -2,5 cm
Sedan 26 mars har jag minskat totalt hela 12 cm på 6 ställen på kroppen!!!!
Sedan 1 februari har jag minskat 21 cm på 4 ställen på kroppen!!!!!!
15 april mått:
30,5 cm Överarmar -0,5 cm (Sedan 6 dagar sedan)
34 cm Hals +-0
96 cm Magen -1 cm
76 cm Midja -1 cm
60 cm Innerlår +1 cm? Jag har träningsvärk och har sprungit, kanske därför?
55,5 cm mitten av låret +2,5 cm?????
46,5 cm Ovanför knäna +2,5 cm????? det kan verkligen inte stämma på 6 dagar... Dock har jag träningsvärk så jag kanske är svullen? .........DÖ
Era idioter jag skall visa er! Jag ska bli så jävla snygg.
Jag vägde mig i fredags och vågen visade 73kg!!!!!!, dock stämde det inte för jag hade vägt mig på mattan... så visade vågen istället 83kg.
15kg mindre än för exakt ett år sedan. Jag blev först ledsen för det inte var 73kg men sedan tänkte jag, det är förfan bättre med 15kg än ingenting alls! Jag är bäst!!!!!!!!
MITT FÖRSTA DELMÅL:
[ ] 78 kg
[ ] 72 kg
[ ] 69 kg
[ ] 66 kg
Jag behöver alltså tappa 17kg! Dock är jag nu 9,8 kg ifrån min idealvikt. Jag skall alltså väga 74 kg till mina 1.72cm. Men mitt mål är 62-66 kg. När jag når mitt första delmål skall jag fira med något riktigt snyggt klädesplagg!!!
Jag skall lyckas & jag skall misslyckas under min resa.
Jag bestämde mig i Oktober att jag skulle börja banta den 15 januari och nu har det gått 2 månader och 3 dagar. Jag hatade att vara fet och var trött på att inte älska min spegelbild, mitt vackra ansikte som förstördes av min kropp.
Jag har varit tjock i halva mitt liv, blivit retad under nästan hela den tiden (det är alltid någon som säger glåpord). Man var ju inte så medveten när man var liten och jag fortsatte helt enkelt att strunta i att jag fick köpa kläder för tonåringar och sy in. I värsta fall hittade jag inga byxor och mådde jättedåligt dagen efter. Men efter 2 min var det bra igen och där satt jag med en glass i handen och världens största smile som gjorde att dubbelhakan blev ännu mer synlig.
Jag har aldrig varit blyg men har utvecklat en slags social fobi pga min övervikt. När jag är ute så hör jag alltid skratt i bakgrunden som jag tror riktar sig till mitt utseende, att alla går ifrån mig för jag är fet och att ingen kille vill närma sig mig. Så många gånger jag gråtit, jag hatar att prova kläder i provrummet för allt ser så mycket värre ut därinne, så många gånger jag längtat efter närhet och kärlek som jag aldrig fått ta del när alla mina tjejkompisar har haft pojkvänner, jag har känt mig felplacerad i min kropp och längtat mig bort men samtidigt älskat choklad och pizza. Hur tar man då sig ur det svarta hålet som bara blir djupare och djupare?
När man drar på en övervikt är det jobbigt att t.ex. lägga sig i ett bråk mellan någon. "Hur skall då dem gå på mig? Skall de kommentera min kropp eller skrika glåpord så alla hör det?" Tänker jag. Jag vill inte känna mig klumpig och ful och jag vill verkligen inte känna mina bilringar mot sidorna av höften när jag sitter ner. Jag vill också ha 36 i klädesstorlek och speciellt vill jag inte hata min kropp. Min vackra kropp som tar mig dit jag vill.
Jag önskar att jag hade detta vettet och motivationen när jag var 11 år gammal. Ni kan inte ens förstå hur jobbigt det är att inte accepteras när man t j o c k. "Jag har aldrig känt mig tjock? I mitt huvud har jag varit smal och det är något jävligt konstigt med vågen." Jag har varit jävligt felplacerad och jag vet att jag inte passar som en knubbis.
123 dagar
JAG BÖRJADE VID 181. BARA 123 FUCKING DAGAR KVAR!!!!!
138 dagar
Snart.
146 dagar kvar
kämpa
bara 161 dagar kvar
era jävla idioter
Jag hatar min kropp
hatar allt.
Fan
Jag har mått så jävla bra i 6 dagar och nu kände jag mig plötsligt så jävla tjock. Jag vill rasa i vikt men det händer inte ett jävla skit.
1 februari mått:
37 cm Överarmar
40cm Vader
37 cm Hals
171 dagar kvar.
En del av mig vill äta 50 chips påsar och dricka cola. den andra säger till mig att jag kommer dö i dödlig fetma och att jag redan är tjock som jag är. Mår dåligt och önskar jag var smal.
one second on your lips, forever on your hips
Alltid när jag bantar så blir jag fixerad av smala människor. Sitter och googlar på smala människor och drömmer mig bort. Vilken kropp jag vill ha, det ger mig inspiration till att fortsätta. Nu är det bara 178 dagar kvar.
Kämpa
Ibland vet jag inte riktigt om jag kan lita på mig själv. Jag intalar mig själv konstant att jag inte bryr mig om andras åsikter och att jag är vacker som jag är. Men jag har bestämt mig, för att leva längre och inte ha ångest över när mina föräldrar pratar om skidresa = säga sin vikt när man hämtar ut skidorna så har jag börjat hålla igen.
Inga kolhydrater, godis, chips, läsk, småätande, vitt bröd på 180 dagar. Dvs, 6 månader. Den 15 juli är jag klar. Då är mitt mål att ha gått ner iallafall 20kg. Det blir en sån tuff resa att jag kommer vilja lägga av säkert varannan dag, men jag skall fixa det. Dels för jag vill bevisa för mig själv att jag skall fixa mitt mål och att jag skall må bättre, få bättre självförtroende och inte vara orolig för en tidig död. Så därför tar jag tag i mitt liv och börjar träna 3-4 gånger i veckan. Kommer egentligen inte ha tid pga skolan men jag måste. Det handlar om prioritering.
Det är så orättvist när ens brödrar och mamma är naturligt smala. De kan äta i princip vad som helst och inte gå upp ett kilo i vikt. Jag och pappa är de enda överviktiga i familjen, det suger ibland.
Det första som har motiverat mig är att jag har inte riktigt förstått allvaret i att inte sköta min kropp och hälsa innan, min kropp lyfter mig och bär runt mig med min övervikt. Den borde inte bli straffad, den borde bli skött på ett bättre sätt. Mina knän och min rygg tar stryk.
Jag kommer nog må så jävla dåligt under en lång tid. Men jag ska kämpa.
